Adam, granatgeväret och den svenska rasismen

backa adam

Tittar på klippet från nyhetsmorgon med Adam Tensta, läser debattartikeln han skrivit. Klickar på relaterade länkar och läser vidare – en del av alla artiklar och krönikor, åsikter och debattartiklar, folk som är för och folk som är emot. Klickar mig till Svenska Dagbladets ledare Låt Adam Tensta gå! av Per Gudmundson. Vad menar Per är anledningen till att Adam reser sig upp ur den där morgonsoffan?

”Sverige är ett av världens mest toleranta länder. I World Value Survey framstår Sverige på kartan närmast som en egen ö av jämställdhet, individualism, sekulär humanism och tolerans” skriver Per. Han fortsätter: ”Det finns förstås rasism, men den motarbetas av hela det offentliga Sverige. /…/ Sverige är fantastiskt. Vi har exporterat allt från Jussi Björling till granatgeväret Carl Gustaf.”

Hold your horses. Jag tänker inte ens kommentera att det fantastiska med Sverige delvis verkar vara ett granatgevär som heter Carl Gustaf (se där den perfekta symbolen för svensk neutralitet), men däremot har jag svårt att hålla tyst när Per tycker sig kunna avgöra att nä, inte är vår gröna, sköna ö av jämställdhet och tolerans rasistisk.

Första gången jag flyttade utomlands landade jag i Storbritannien. Det var ungefär femton år sen och britternas bild av Sverige var guldskimrande. Jag fortsatte flytta runt, från Stockholm till Frankrike, Belgien, Australien, USA. Jag träffade fantastiska människor: modiga, smarta, kreativa. Jag fick vänner över hela världen. Så, för en sju år sedan började jag höra en annan bild av Sverige. Jag ställdes till svars: ”Vad gör ni med ert land?” frågade folk. ”Varför raserar ni det ni har byggt upp?” ”Vi har hört att Sverige är väldigt rasistiskt, vill vi ens åka dit?”. Den första utopin hade känts frustrerande, jag ville att folk skulle förstå att inte allt var perfekt. Nästa bild, den negativa, var tung att bära. Vem var ansvarig? Jag? Vi? Vem annars?

Säg att det är fikadags och i dag bjuds det på en kaka som kallas rasism. USA har redan serverats, Tyskland också, Frankrike har fått en jäkligt stor bit, alla har redan fått sitt och vår blir den sista slicen som är kvar. Räcker den? Jag menar, de andra fick ju mer? Så snart vi börjar fika märker vi att det inte handlar om storleken på vår kaka, vi mår illa ändå – den är ju bakad på skit.

Men varför reste sig Adam upp och gick? Per rundar av: ”Adam Tenstas incitament är i alla fall givet. Debattartikeln och protesten i tv sammanfaller tidsmässigt med lanseringen av nya albumet The Empty. En påstådd svensk rasism passar väl in i den populärkulturella mall som hiphopen direktöversatt från ett USA som har helt andra problem.” Smart marknadsföringsknep att skapa lite drama i direktsändning, med andra ord.

Per är inte en av dem som utsätts för rasism i Sverige. Däremot är han en erfaren journalist som skriver om saker han själv inte drabbas av, han har möjligheten att gå igenom källor och fakta och kompetensen att gräva fram upplevelser från båda sidor när han undersöker ett samhällsproblem. Adam Tensta har inte gjort någon PR-kupp för att lansera sin skiva, han har tagit upp ett av det moderna svenska samhällets stora problem. Att Per Gudmundsson, på ledarsidan till en av Sveriges största dagstidningar, kan skriva om en påstådd svensk rasism, det gör mig rädd på riktigt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s