On the road

On the road

Vid bordet bredvid oss äter en nunna lunch med två vänner. Det är 34 grader varmt och lunchrestaurangen Los Tucanos saknar både väggar och aircon. Medan L beställer ris med linser och sallad (lägg till kyckling och du har Panamas vanligaste lunchrätt) sitter jag och folkspanar ogenerat. En liten bris drar genom restaurangen och lunchen kostar inte många dollar.

Busstationerna myllrar; de är fulla av små restauranger, kiosker, krimskrams och folk. Busschaufförernas assistenter ropar ut destinationer och avgångar, och direkt när vi närmar oss stationens entré kommer någon (alltid en man) fram och frågar var vi ska, pekar och följer oss för att vi ska hitta rätt. Vissa av dem har det som jobb – andra möjligen inte. Till Santiago? Hitåt, hitåt! Pamamá? På andra sidan! I de små affärerna som ligger i klungor kring stationerna säljs allt från snacks till plastsandaler, och det doftar gudomligt sött från det obligatoriska bageriet. Jag fingrar på guldskor i plast, perfekta för en dag vid havet när sanden är 40 grader het – eller kanske en regnig sommardag i Stockholm. Inte ens den största storleken passar mina fötter. Nåja… Vid små rullvagnar säljer försäljare godis i galna färger, det är kokosbitar och maränger och torra småkakor, kringlor och flätor av vetedeg.

I en av bussarna vi tar står en låda med pipande, duniga kycklingar längst fram, och bussen är så full att svetten rinner trots att vartenda fönster är öppet. Inte konstigt att det hänger klasar med Wunderbaums från taket. I en annan av bussarna är allt dekorerat med bollkantade band, guldtyg och tofsar. I samtliga av dem – liksom även i taxi- och personbilarna – hänger ett radband från backspegeln tillsammans med en ikonbild: Må Gud välsigna detta fordon. När chaufförens salsafavorit kommer på radio skruvas musiken upp på max. Längt fram vid chauffören fälls små stolar fram när platserna i bak är fulla, och vips har minst fem personer till sittplats!

Precis innan bussen avgår kommer en försäljare ombord lastad med drickor och påsar med chips gjorda på matbananer. Nästa försäljare har en hög med tidningar i famnen – jag hinner skymta något som ser ut som Panamas svar på Svensk Damtidning. När en tiggare kliver på gräver alla passagerare fram ett par mynt ur fickorna. Så stängs dörrarna, föraren vrider upp salsamusiken igen och vi är på väg till nästa destination.

Psst! Bussen på bilden hör till Panama Citys lokaltrafik. Tydligen är det gamla skolbussar från USA som har fått en ny och het latinolook. Nu byter stan ut dem mot moderna, luftkonditionerade bussar – Stockholm, passa på att investera i roligare lokaltrafik för en billig penning!

Hotell Gran David i Santiago – några nätters lyx och fantastiskt god mat. Rummen med trädgårdsutsikt är en bit av himlen för en trött resenär. Missa inte hotellets beroendeframkallande version av tres leches! http://www.hotelgrandavid.com/

Annonser

One response to “On the road

  1. Du skriver så man nästan på riktigt känner sig själv stå där på en galen och fantastiskt kaotisk busstation, men tusen saker som händer, och nyfikna ögon som inte vill missa nåt. ahh, love it! och eh, gissar på att ni tröttnat på bönor och ris vid det här laget 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s