skönheten i betraktarens öga

skönhet i

Karnevalens sista dag äter vi lunch på Costa Azul, en avslappnad restaurang full av lokalbor (med andra ord perfekt för både folkspanande och tjuvlyssnande!). Vi får ett bord vid baren, där vi sitter och beundrar smörgåskockens arbete. Han snittar upp armsstora baguetter med ett snabbt snitt och lägger tyngder på smörgåsgrillarna för att få smörgåsarna proppfulla med pastrami, korv och ost att hålla ihop, skär sen upp dem lika flinkt i mindre delar redo för servering. Brickorna fångas upp i farten av förbiilande servitörer som inte svettas en droppe i trettiofem grader. Vi har konstant svettiga överläppar.

På kvällen tar vi en taxi till de gamla kvarteren i Campo Viejo. På vägen dit fastnar vi i trafik, vår taxichaufför suckar, gormar och höjer priset. Det är karneval i stan, i dag är sista dagen av fyra. Vår första dag i Panama city gav vi oss ut för att få se ett äkta karnevalsfirande à la Rio, men stapplade hemåt ett par timmar senare helt överväldigade av den hysteriska musiken (en högtalare var tionde meter som pumpar ut musik – ny skiva för varje högtalare) och besvikna över den icke-festivaliga publiken (ingen dans?). Karnevalståget var i alla fall lika glittrande och sprakande som vi hade förväntat oss, och karnevalens drottning bländade tillsammans med sitt hov. Fjädrar, strass, färgstarkt smink och strålande leenden kombinerat med den obligatoriska kungliga vinkningen.

När vi nu åker förbi karnevalsområdet med taxin är kön enorm, ett par hundra meter allra minst. Kvinnorna köar i ett led, männen i ett annat; vid ingången till området visiteras man innan man släpps in. Trafiken rullar sakta förbi ledet med kvinnor och plötsligt slänger vår taxichaufför ut en arm mot dem. ”Titta! Jag gillar inte kvinnorna här, de är fula!”. Va? Vi protesterar, så gott som alla kvinnor som vi stött på här har fantastiska kindben, svindlande kurvor, vackert hår och vänliga leenden. Nej nej, taxichauffören skakar på huvudet: ”De är feta, jag vill att kvinnor ska vara smala.”. Vi tittar ut. Hela stans kvinnliga befolkning finns representerad här; pinniga ben och enorma rumpor, medelålders kvinnor med barn i famnen, höggravida och gamlingar, unga tonårstjejer. Kvinnorna har gjort sig fina för kvällen, tagit på glittrande toppar, kjolar och klackar. Det är över trettio grader varmt och vi ser mycket hud, muskler, celluliter och klyftor. Vi tittar bort, känner oss obekvämt delaktiga i chaufförens värderande blick. Han missuppfattar och vänder sig om; ”Jag menar inte er, ni behöver inte oroa er. Ni är vackra!”. Tyvärr räcker vår spanska inte till för att påpeka att vi inte för en sekund varit oroliga över om vi haft hans godkännande eller inte.

http://www.tripadvisor.se/Restaurant_Review-g294480-d1054567-Reviews-Restaurante_Costa_Azul-Panama_City_Panama_Province.html

Annonser

2 responses to “skönheten i betraktarens öga

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s