med smak av finland

med smak av finland

Jag står i kassakön på Stockmanns matavdelning, kikar ner i korgen som damen framför mig håller i. Massa ostar, buntvis med sparris, en gulröd glassburk av dyr modell (pistasch). Hon har mjuka, pärlblonda vågor i håret och konjaksfärgade skor som matchar hennes dyra väska. I min egen korg ligger nymalet kaffe i en liten påse bredvid klassiska finska Dominokex. Kaffet från Kaffa är rostat några kvarter bort i Punavuori, Rödbergen, och de malde det åt mig här på Stockmanns matavdelning. ”Det gör vi så gärna, och hittar du ett färdigmalet kaffe som du vill ha mer finmalet ordnar vi det också!” Jaha, toppen, kiitos. Att handla mat på Stockmanns är som att handla mat på NK: de flesta går dit för att unna sig, för att hitta lite lyx. Det är även en fantastisk chans att spana på vad Helsingfors mest välbeställda lägger i varukorgen.
Jag tänker på en kolumn i Helsingin Sanomat om hur mat i Sverige är en klassfråga. Kolumnisten skriver om svenska fenomen, och denna gång om att svenskar visar klasstillhörighet genom just maten vi handlar: att (den gastronomiska) eliten väljer närodlat, ekologiskt, småproducerat… ”Genom maten bygger man upp sin status. Andra håller ett öga på dina matvanor.” Då är det inte så konstigt att var fjärde svensk kvinna eller var femte svensk man tydligen någon gång skäms för vad de stoppar ner i varukorgen. Jag funderar. Betyder det här att finnarna i n t e skäms? Att matinköp här är helt oladdat? Att man glatt stoppar ner fryspizza, fulmärken och oekologiska burägg i korgen bredvid en lösgodispåse, chips och några chokladkakor? Inte alls har svårt att rada upp hela härligheten på rullbandet? Jag tittar på sparrisbuntarna och ostarna som damen håller på att packa ner i den stilrena Stockmann-papperskassen.

När man har suttit i matavdelningens kaffebar och spanat på de finlandssvenska damerna med pärlörhängen och lagda vågor, de stekiga Helsingforsbratsen, ryssarna i diamanter och träningsoverall… Då ska man ta sig en korg och lägga i ett par finska piroger – min favorit är den klassiska rispirogen –, en burk svampsallad från delikatessdisken och lite rökt fisk. Kanske en bit finsk emmentaler, eller Auras blåmögelost. Segt rågbröd. Efterrätten är given: glass, helst någon av favoritkombinationerna vanilj och saltlakrits eller choklad och mint. Tranbär och kinuski, kolasås, är inte dumt det heller.
Och glöm inte kaffet! Kaffet som alltså rostas några kvarter bort (och är värt varenda cent. För dyrt, det är det). Mmm.

Anna-Liina Kauhanens kolumn på finska – jag är på gång med en svensk översättning.
http://www.hs.fi/sunnuntai/Sy%C3%B6v%C3%A4+luokka/a1367034071653

https://stockmann.com/herkku/sv
http://kaffaroastery.fi/

Annonser

3 responses to “med smak av finland

  1. Ah! Jag skäms så jag dör, vågar typ inte köpa chips och godis själv, how pathetic….. (dock även för att jag är rädd att en viss pt lurar bakom axeln)

  2. Alltså jag vill VERKLIGEN veta om finnarna inte skäms – håll oss uppdaterade efter resultat och research.

    • I mataffären i dag: en dam slänger i sista möjliga sekund på en godisbit bland sina grejer vid kassan, kastar en blick på mig (som kollar in hennes varor) och tittar sen bort. FÖRSÖKER att se otvungen ut, galet obekväm. Helt klart skamfylld. Iiint-re-ssssant.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s